Acceptans
Acceptans är en färdighet som kan hjälpa oss kan hantera obehagliga upplevelser på ett konstruktivt sätt. Genom acceptans kan vi bli bättre på att hantera svåra situationer vilket kan minska vårt psykiska lidande.
Vad är acceptans?
Acceptans är en psykologisk färdighet som innebär att aktivt och medvetet välja att uppleva verkligheten, både den inre och yttre, precis som den är, utan att försöka förändra, undvika eller döma den.
Att acceptera något betyder inte att vi måste gilla det vi upplever, utan att vi erkänner att det finns där. Genom att erkänna vad vi upplever kan vi hantera situationer på ett mer hjälpsamt sätt.
Acceptans innebär att man frivilligt antar en medvetet öppen, mottaglig, flexibel och icke-dömande hållning till sina ögonblickliga upplevelser.
Hayes, Strosahl, & Wilson, 2012
Acceptans inte är något vi kan göra en gång och sedan vara klar med, utan en aktiv handling vi aldrig blir klara med. Acceptans är därför något som vi behöver arbeta med hela tiden i en samtalskontakt.
Vad är inte acceptans?
Ordet acceptans blandas lätt ihop med att resignera, dvs. att ge upp.
- Acceptans handlar om att erkänna verkligheten som den faktiskt är, inte som vi önskar att den var, och att hitta sätt att leva med denna verklighet.
- Resignation handlar om att sluta försöka hitta lösningar eller aktivt delta i vårt eget liv. Med resignation kommer ofta känslan att inget vi gör spelar någon roll, vilket kan leda till passivitet och en känsla av maktlöshet. Till skillnad från acceptans, som är hoppfull och aktiv, är resignation uppgivet och passivt.
Denna skillnad är viktig att tydliggöra eftersom den hjälper oss att se vikten av att acceptera saker för att kunna leva ett meningsfullt liv, även under svåra omständigheter.
Många patienter associerar ordet acceptans med att ge upp. Ett sätt att undvika missförstånd (och undvika slösa tid på att förklara vad vi faktiskt menar med acceptans) är att istället prata om ”villighet”. Ex. Skulle du vara villig att stanna kvar fast det känns obehagligt?
Vad är nyttan med acceptans?
Många strategier vi använder för att hantera yttre situationer fungerar inte lika bra för att hantera inre upplevelser. Vi har svårt att direkt styra vilka tankar, minnen eller känslor som dyker upp i vårt inre. Här kan acceptans vara till hjälp!
Att acceptera en inre upplevelse förändrar inte upplevelsen i sig, men det förändrar vårt sätt att förhålla oss till och agera på upplevelser. Istället för att låta upplevelsen styra våra handlingar ger acceptans oss större möjlighet att själva bestämma hur vi vill agera i olika situationer. Detta har flera fördelar:
- Acceptans kan minska psykiskt lidande. Att kämpa emot negativa tankar och känslor kan leda till att vi upplever dessa känslor ännu mer. Acceptans kan hjälpa oss att släppa taget om sånt vi inte kan påverka och fokusera på sånt vi faktiskt kan påverka.
- Acceptans kan hjälpa oss må bättre. Om vi övar oss på att acceptera oss själva, inklusive våra svagheter och brister, kan vi känna oss mer tillfreds med oss själva.
- Acceptans kan ge oss mer frihet. Att inte behöva kämpa emot våra tankar och känslor kan ge oss mer frihet att välja hur vi själva vill leva våra liv.
- Acceptans kan hjälpa oss att hantera svåra situationer. När vi accepterar att en situation är jobbig eller utmanande, kan vi börja fokusera på hur vi kan hantera den på bästa sätt.
Använd inte acceptans som undvikande eller kontroll. Ett vanligt misstag är att patienten missförstår acceptans och försöker använda metoden för att bli av med en svår upplevelse, dvs. som en kontrollstrategi. Ett sätt att komma runt detta är att börja utforska patientens nuvarande kontrollstrategier och hur dessa fungerat så att patienten verkligen förstår hur icke-effektiva dessa är.
Hur kan vi hjälpa patienter öka sin acceptans?
Det finns många sätt att hjälpa patienter öva på att öka sin acceptans i olika situtioner. Här är några sätt jag brukar använda:
Utgå från ett specifikt problem
Handlar patientens sökorsak om ett avgränsat ”inre” problem (exempelvis ångest i specifika situationer) kan man med fördel börja med att undersöka hur patienten hittills försökt lösa detta problem och hur det fungerat. Inte sällan har patienten försökt hantera problemet med olika kortsiktiga ”kontrollstrategier” som undvikanden eller olika säkerhetsbeteenden vilket ibland kan förvärra problemet på lång sikt. Det finns olika sätt att göra detta:
Funktionella frågor
Situationsanalys
Oavsett vilken analysmodell vi väljer är målet att hjälpa patienten att förstå skillnaden mellan respondenta reaktioner och operanta hanteringsstrategier. Respondenta reaktioner är automatiska och inte viljestyrda vilket gör dem svåra att påverka. Operanta hanteringsstrategier är däremot viljestyrda och kan lättare påverkas och hjälpa oss att hantera våra respondenta reaktioner. Genom att förstå skillanden kan vi lättare lägga vår energi på rätt saker! Använd dock inte dessa komplicerade ord i samtal med patienter…
Utgå från generella problem
Handlar patientens sökorsak om med diffus eller allmän problematik kan acceptansarbetet med fördel utgå från en med generell analys. Här är en övning jag ofta använder:
Lista vad patienten kan och inte kan påverka
Utgå från svåra upplevelser
Ett annat sätt är att låta patienten öva på att närma sig och acceptera svåra upplevelser direkt när de dyker upp i samtalet. Detta kan vara särskilt hjälpsamt om vi märker att patienten får tankar eller känslor som hen vanligtvis undviker. Här är ett förslag på hur detta kan gå till:
| Vad vi försöker göra | Exempel på vad vi kan säga |
|---|---|
| Uppmuntra patienten att närma sig en eller flera obehaglig upplevelser | – Vad känner du just nu? – Kan du berätta vad du tänker? – Har du ångest just nu? |
| Hjälp patienten förstå att vissa upplevelser inte går att välja bort eller bli av med | – Vad har du prövat för att inte känna såhär? – Hur har det gått? – Ju mer du försöker att inte tänka på det desto mer tänker du på det… |
| Bekräfta att patienten inte behöver tycka om eller gilla dessa upplevelser | – Hur känns det? – Jag förstår verkligen att du inte vill känna så! |
| Hjälp patienten acceptera sina upplevelserna utan att döma dem | – Ok, så du kan inte bli av med de här känslorna… hur skulle det vara att bara låta känslan finnas där? – Hur skulle det vara att inte försöka kämpa mot den tanken? – Tyvärr väljer vi ju inte vad vi känner. .. |
Tänk på att när vi gör denna typ av övning behöver vi alltid använda vårt goda omdöme så vi utmanar patienten ”lagomt mycket”. Acceptans är inget vi vill ”tvinga fram” utan något patienten måste välja och vilja själv!
Metaforer eller berättelser
Ytterligare ett sätt att tydliggöra förståelsen av acceptans är att använda olika metaforer och berättelser. Här är några jag brukar använda:
Bussmetaforen
Den objudna gästen på en fest
Gräva i vatten
Vädermetaforen
Upplevelsebaserad övningar
Acceptans kan liknas vid att cykla – en färdighet som bäst lärs genom praktiska övningar. Att bara prata om acceptans räcker oftast inte. Därför är det ofta mer effektivt att använda sig av övningar som hjälper patienten att uppleva acceptans i praktiken. Här är några övningar jag brukar använda:
Dela upp upplevelsen i delar
Fysikaliseringsövning
Upplevelsebaserade acceptans-övningar kan verka ”flummiga” men är i grund och botten en exponeringsövning. Därför behöver vi alltid använda vårt goda omdöme när vi gör dessa övningar så vi inte tvingar patienten att uppleva något de inte själva vill.
Närliggande metoder
Kreativ hopplöshet är ett begrepp hämtat från ACT som ligger väldigt nära acceptans. Kreativ hopplöshet syftar till att visa patienten det ”hopplösa” i att ständigt försöka undvika, kontrollera eller kämpa mot sina tankar och känslor.
Medveten närvaro ger erbjuder en konkret möjlighet att öva på att tillämpa acceptans av olika sinnesintryck eller andra upplevelser.
Några fler tips
- Låt patienten öva acceptans hemma. Patienten kan få i uppgift att fundera på vad hen skulle behöva acceptera i sin vardag. Låt gärna patienten skriva en lista och ta med sig hem. Sedan kan patienten få öva på detta och anteckna hur det går.
- Lev som du lär. Att arbeta med acceptans kräver att vi som behandlare själva modellerar en öppen, mottaglig och medkännande hållning. Detta kan vara utmanande och kräva övning. Ett sätt att öva detta är att börja med sina egna svåra upplevelser. Kom också ihåg att vi nye behöver vara en expert på acceptans för att vara en bra förebild. Ofta är det mer hjälpsamt att visa att vi också ”kämpar” med att acceptera olika saker.
- Ta hjälp av patientens värderingar. Värderingar kan ge mening och motivation till ett krävande acceptansarbetet. Särskilt användbart är detta när man arbetar med exponering för att motivera varför patienten ska närma sig något som känns obehagligt. Kom ihåg att syftet med acceptans aldrig är att öppna upp för smärta för dess egen skull, utan att främja det patienten verkligen bryr sig om.
- Acceptera att det kan vara svårt att acceptera… Bekräfta patienten i att acceptans kan vara svårt och att vi därför kan behöva acceptera att vi ofta kan ha svårt att acceptera.
Läs mer om acceptans
Här är några resurser som kan vara till hjälp:
- Artikel om Acceptans på Wikipedia
- Boken ”Att leva ett liv inte vinna ett krig” av Anna Kåver
Veckans terapeutuppdrag
Uppdraget för den här veckan handlar om att du själv ska öva på att använda acceptans i ditt arbete. Både tillsammans med dina patienter men också med dig själv.
- Undersök i samtal vad patienter skulle må bra av att ”acceptera”, dvs. saker de inte kan förändra just nu som de behöver hitta sätt att förhålla sig till. Du kan antingen göra det i dialogform eller skriva på tavlan.
- Försök att använda några olika metaforer för att beskriva vad acceptans innebär för patienter. Försök också tydliggöra missförstånd kring vad acceptans inte är!
- Lägg märke till saker du själv stöter på i ditt arbete som du har svårt att acceptera. Skriv gärna ned och ta med till nästa handledning.
- Skriv ned hur det går och vad du lär dig av uppdraget.
Lycka till!
Artikel senast uppdaterad 13 juni 2024 av Mattias Myrälf
