Joharis fönster

Joharis fönster är en modell som används för att förbättra självinsikt och förståelse i mellanmänskliga relationer. Den skapades av psykologerna Joseph Luft och Harrington Ingham på 1950-talet. Modellen delar upp personlig medvetenhet i fyra områden eller ”fönster” baserat på vad som är känt för en person om sig själv och vad andra vet om personen. Dessa områden är:

1. Öppet område: Information om personen som både denne själv och andra känner till. Det kan inkludera beteenden, kunskaper, kompetenser, attityder och värderingar.
2. Blindt område: Information som andra känner till om personen, men som personen själv inte är medveten om. Det kan vara omedvetna beteenden eller fördomar.
3. Doldt område: Information som personen känner till om sig själv, men som hålls gömd från andra. Detta kan inkludera känslor, drömmar, rädslor och motiv.
4. Okänt område: Information som varken personen själv eller andra känner till. Det kan inkludera omedvetna motiv och djupt rotade rädslor som kan komma fram genom självupptäckter eller oavsiktliga händelser.

I psykologisk behandling och personlig utveckling används Joharis fönster för att öka självmedvetenheten och förståelsen för hur andra uppfattar en. Genom att utvidga det öppna området, till exempel genom feedback och självreflektion, kan personer förbättra sina mellanmänskliga relationer och sin personliga utveckling.