Selektiv mutism
Kännetecken: Barn som kan prata – men inte vill
Ofta logopeder. Kan skötas a olika , kolla med din region!
Manual:
Selective-mutism-session-1-handouts-1.pdf
Selective-mutism-session-2-handouts-1.pdf
Selective-mutism-session-3-handouts.pdf
Selective-mutism-session-4-handouts.pdf
Selective mutism session 5 handouts
Svensk sida:
Olika svårighetsgrader
- Stage 1 – frozen or absent
- Stage 2 – participation
- Stage 3 – communication without talking
- Stage 4 – talking through parent/ other
- Stage 5 – voice
- Stage 6 – single word response
- Stage 7 – phrase or sentence response
- Stage 8 – connected sentences
Information till föräldrar
Selektivt mutism är en fobi som innebär rädsla för att tala i vissa situationer eller med vissa personer. Förståelsen av detta är avgörande för effektiv behandling.
1. Möjlighet till förändring. Fobier kan övervinnas. Uppmuntra barnet genom att visa ditt förtroende för deras förmåga att hantera sin talfobi.
2. Vanligt och inget att skämmas för. Många lider av olika fobier. Genom att tala öppet om rädslor kan vi minska stigmat och förstå att det inte definierar oss.
3. Undvik påtryckningar. Fobiska reaktioner förstärks av påtryckningar. Undvik tvång, missbilligande eller att sätta orealistiska mål.
4. Gradvis exponering. Den bästa metoden för att bekämpa en fobi är gradvis exponering. Efter att ha minskat pressen att tala, uppmuntra barnet att stegvis engagera sig i samtal.
5. Närmande istället för undvikande. Att undvika rädslan förstärker den. Istället för att undvika svåra situationer, leta efter sätt att göra dem mer hanterbara.
6. Bygg självförtroende. Stärk barnets positiva självbild och uppmuntra metoder för att hantera ångest. Mod och självförtroende har en positiv effekt på övervinning av rädslor.
Artikel senast uppdaterad 11 april 2024 av Mattias Myrälf