Social ångest
Social ångest är ett vanligt tillstånd som många människor kämpar med. Här tänk
Här tänkte jag skriva om hur tillståndet upptäckas, och vad vi vill veta och kan göra för att hjälpa personer med social ångest.
Fakta om social ångest
Hur kan vi upptäcka social ångest?
- Social ångest kännetecknas av en stark oro eller rädsla för att bli granskad, förlora kontrollen eller göra bort sig i sociala situationer.
- Personer med tillståndet utvecklar ofta ett märkbart undvikandebeteende, vilket kan leda till betydande begränsningar i livet, exempelvis gällande arbete och relationer.
- Det är också vanligt med stark förväntansångest inför sociala händelser och mycket grubblande efteråt.
- Personer med social ångest är dessutom ofta rädda för att fysiska ångestsymtom – till exempel svettningar, rodnad eller skakningar – ska vara synliga för omgivningen.
Hur vanligt är social ångest?
- Social ångest är något vanligare hos kvinnor än män.
- Livstidsprevalensen för social ångest uppskattas till ca 13%
- 1-års-prevalensen uppskattas till cirka 7%.
På en vårdcentral med 5000 listade finns varje år ca 350 patienter med social ångest som kan behöva vår hjälp!
Screeningfråga
- Känner du dig ofta rädd eller generad i sociala situationer eller när du hamnar i centrum för uppmärksamhet?
- Oroar du dig ofta för hur andra ska uppfattta dig eller för att du ska göra bort dig?
Skattningsskalor
ICD.10 koder
Vad vill vi veta?
Social ångest utvecklas genom ett samspel biologiska sårbarheter, tidiga erfarenheter, inlärning och aktuella livsförhållanden. Nedan sammanfattas de viktigaste faktorerna och hur de kan samverka.
Klinisk slutsats
Notera att inte alla faktorer är lika viktiga för varje individ; därför behövs en individuell analys för att vad som orsakar patientens svårigheter och matcha dem med en intervention.
Forskningen beskriver social ångest som ett kretslopp av processer som håller rädslan vid liv. När en länk aktiveras triggas nästa, och kedjan sluts tillbaka till startpunkten (se figur 3.1 i kapitlet). Modellen är idiografisk – alla delar finns inte hos varje patient eller i varje situation, men den ger en karta att plocka det som är mest relevant
Orealistiska eller otydliga sociala normer
Patienten tror att normen är extremt hög (”man får aldrig tveka”) eller oklart definierad (”jag vet inte hur man ska småprata”). Ju svårare eller vagare kravet känns, desto starkare blir social apprehension – förväntansångest inför situationen. Studier visar att just otydliga normer skapar extra stark oro .
Patienten överskattar hur felfri man måste vara, eller är osäker på vad som egentligen krävs.
Ju luddigare normen är, desto mer oro: ”Vad är en bra presentation?”
Möjlig åtgärd
- Kognitiv omstrukturering i syfte att göra normen konkret och rimlig.
- Konkret målformulering: Specificera mål (”hälsa på tre kollegor”) – minskar tvetydigheten.
- psykoedukation, kognitiv omstrukturering.
negativ självbild, katastroftankar
Kognitiv omstrukturering
Beteendeexperiment
Förväntansångest (social apprehension)
När normen upplevs omöjlig föds oro redan innan händelsen: ”Jag kommer låta dum”. Denna förväntansångest är ofta gnistan som tänder hela loopen.
Självfokuserad uppmärksamhet
Oro leder till ett inre zoom-läge där patienten
- registrerar minsta rodnad eller darrning,
- ser negativa självbilder (”en röd, skakig version av mig själv”),
- missar positiva signaler från andra (leenden).
Detta bekräftar rädslan och höjer ångesten ytterligare .
Uppmärksamheten vrids inåt:
- Patienten scannar kroppssignaler (rodnad, puls).
- Negativa självbilder dyker upp – att se sig själv ”utifrån” som klumpig eller skakig.
- Yttre sociala signaler missas (positiva leenden går obemärkta förbi) .
uppmärksamhetsträning, beteendeexperiment.
Uppmärksamhetsskifte utåt + beteendeexperiment
Förstärkande kognitiva processer
| Process | Exempel på tanke | Effekt |
|---|---|---|
| Negativ självbild | ”Jag är ointressant.” | Ger skam, passivitet |
| Upplevt dåliga sociala färdigheter | ”Jag tappar orden.” | Sänker initiativförmågan |
| Katastrofkostnad | ”Rodnar jag är karriären över.” | Ökar ångestnivån |
| Låg känslokontroll | ”Jag kan inte stoppa hjärtklappningen.” | Rädsla för rädsla |
Emotionella faktorer
- Låg emotionsdifferentiering – svårt att skilja på t.ex. skam och oro; då blir reglering svårare .
- Experiential avoidance – försök att förtränga känslor förstärker dem paradoxalt .
- Bristande känsloreglering – överanvänder uttryckshämning, underanvänder hjälpamma strategier som reappraisal
ACT-övningar, mindfulness, emotionslogg
Säkerhetsbeteenden och undvikande
För att dämpa ångesten: sänker röst, undviker ögonkontakt, tackar nej till möten. Kortvarigt lugnande men förhindrar ny inlärning och bevarar övertygelsen om fara
För att dämpa ångesten tar patienten till säkerhetsbeteenden (sänka rösten, undvika ögonkontakt) eller helt undviker situationen. Dessa strategier minskar ångesten kortsiktigt men hindrar inlärning av att inget farligt händer, vilket på lång sikt cementerar problemet
exponering med droppade säkerhetsrutiner
Stegrad exponering utan säkerhetsbeteende
Postevent-rumination
Efter situationen spelas allt upp i huvudet med fokus på ”misstag” och kroppsminnen. Det gör kommande situationer ännu mer skrämmande
Efteråt spelas händelsen upp i huvudet – fokus ligger på allt som gick fel och på kroppsliga minnen av ångest. Detta leder till förstärkt självkritik och högre ångest inför nästa sociala situation .
Inte alla patienter har alla länkar lika tydliga; vissa domineras av kroppssymtom, andra av självkritik eller undvikande.
Process-baserad terapi (PBT) kartlägger vilka länkar som driver ångesten för just denna patient i just detta sammanhang och väljer insats därefter .
Vad kan vi göra?
Kognitiv omstrukturering
Det är ett verktyg för att ändra den mening vi tillskriver en händelse så att känsloreaktionen blir mindre stressande (Gross, 1998). Praktiskt handlar det om att hjälpa patienten se fler perspektiv på sig själv, andra och situationen .
Tre samarbetssteg
| Steg | Syfte | Hur gör man? | Viktig poäng |
|---|---|---|---|
| 1. Identifiera maladaptiva tankar | Plocka fram den tanke som triggar starkast känsla. | Fråga: ”Vad gick genom ditt huvud när det hände?” Om svårt → låt patienten gissa eller ge tänkbara exempel. | Själva identifieringen minskar undvikande och ökar medveten närvaro . |
| 2. Utvärdera tanken | Undersöka hållbarheten utan konfrontation. | Nyfiket ställa sokratiska frågor: • ”Vilka bevis talar för/emot?” • ”Finns andra tänkbara förklaringar?” • ”Vad är bästa, värsta, mest realistiska utfallet?” • ”Vad skulle du säga till en vän?” | Terapeuten tar jämbördig, utforskande roll – inte överlägsen kritiker . |
| 3. Modifiera tanken | Skapa en mer balanserad eller mångfacetterad tanke. | Integrera insikter från steg 2: behåll grundtanken men sätt den som ett av flera möjliga utfall. | Målet är mental flexibilitet, inte att ”radera” negativa tankar . |
Konkret exempel från texten
Situation: Klient ska på dejt, tanke: ”Jag kommer sabba allt, hon kommer hata mig.”
- Identifiering – tanken skrivs ned ordagrant.
- Utvärdering – terapeuten frågar om detta verkligen är 100 % säkert → klienten inser att fler scenarier finns.
- Modifiering – ny tanke:
”Det kan gå dåligt och hon kanske inte vill ses igen – det händer på dejter. Men det är också möjligt att vi trivs ihop, eller att jag inte gillar henne. Jag vet först när vi faktiskt ses.”
Den ursprungliga rädslan kvarstår som en möjlighet, men är inte längre den enda .
Varför fungerar metoden?
- Den sänker upplevd hotnivå genom att införliva realistiska data.
- Den tränar hjärnan i kognitiv flexibilitet – en kärnförmåga som motverkar återfall.
- Den kan riktas mot flera led i ångestcirkeln: förhandsoro, negativ självbild, postevent-ältande.
Sammanfattning till patienten
”Vi börjar med att fånga den tanke som gör dig mest orolig, granskar den tillsammans utan att döma, och bygger sedan ut den med fler möjliga slut. Du slipper inte alla negativa tankar, men de blir en röst bland flera i stället för en megafon som styr allt du känner.”
Mål: Göra tankarna mer flexibla och verklighetsnära – inte att “tänka positivt” utan att skapa fler perspektiv.
Tre steg :
- Identifiera maladaptiva tankar – fråga ”Vad for genom ditt huvud när …?”
- Utvärdera – samla bevis för/emot, leka “advokat” eller fråga ”Vad skulle du säga till en vän?”
- Modifiera – integrera ny information till en mer balanserad tanke.
Tips för vårdcentralen (5-min-variant):
• Skriv ned tanken ordagrant.
• Be patienten skatta sannolikhet 0–100 %.
• Ställ en kraftfull sokratisk fråga (t.ex. “Vilka tidigare erfarenheter stödjer/ motsäger det?”).
• Ny skattning → hemläxa: repetera den nya tanken i vardaglig situation.
Framgångsnycklar
- Externalisera “rösten av social ångest” så att patienten kan “svara tillbaka” – ökar distans och självefficitet.
- Behåll originaltanken, men placera den som en av flera möjliga utfall (mark-exemplet om dejtandet) .
Exponering och beteendeexperiment
Exponering betyder att patienten, tillsammans med terapeuten, väljer och tränar på situationer som väcker rädsla. Syftet är att skapa nya erfarenheter som minskar ångesten och förändrar tankar. Tre principer är centrala:
- Samarbete – patient och terapeut bestämmer mål, regler och ”vad är ett lyckat försök” tillsammans.
- Frivillighet – patienten tackar ja till övningen; annars sker ingen ny inlärning.
- Systematik – övningar planeras, stegras och upprepas kontrollerat .
Tre arbetssteg
| Steg | Vad innebär det? | Konkreta exempel |
|---|---|---|
| 1. Förklara varför (rationale) | Terapeuten presenterar en eller flera logiker: • Beteende-rationale: upprepad exponering → kroppen vänjer sig (habituering). • Kognitiv rationale (beteendeexperiment): testa om katastroftanken stämmer. • Emotionell rationale: träna på att känna känslan fullt ut utan att fly (acceptans). | Patienten Lisa får höra: ”Vi ska prova att ställa en spontan fråga i lunchrummet för att se om oron om pinsam tystnad stämmer.” |
| 2. Välja och planera | a) Skapa hierarki 0–100 % ångest. b) Starta runt 30–40 %. c) Sätt mål som du själv kan styra (beteende, inte andras reaktion). d) Skriv ned prediktion – hur illa tror du det blir? | Patienten Ali (värsta oro: grupppresentation). • 30 %: fråga busschaufför om vägen. • 40 %: småprata 2 min med okänd kollega. • 60 %: ställa fråga på personalmöte. Mål för steg 1: ”Fråga busschauffören två saker.” |
| 3. Genomföra och bearbeta | • Efter övningen jämförs prediktion ↔ faktisk händelse. • Terapeuten ger beröm – stärker självförtroende och effekt av träningen . • Vid missad måluppfyllelse: analysera hinder, justera svårighetsgrad eller målformulering. • Diskutera lärdom: ”Vad vet du nu som du inte visste före?” | Ali trodde chauffören skulle bli irriterad (80 %). Utfallet: chauffören svarade vänligt (irritation 0 %). Lärdom: ”Folk hjälper ofta om man frågar.” Nästa exponering höjs till 40 %-nivån. |
Exempel på tre olika rationaler
| Rationale | Typisk situation | Vad patienten lär sig |
|---|---|---|
| Habituering | Öva hålla presentation 10→15→20 minuter för egen mobilkamera. | Kroppen slutar reagera lika starkt efter flera repetitioner. |
| Beteendeexperiment | Gå in i butik utan att köpa något; katastroftanken ”vakten stoppar mig”. | Bevis samlas för att katastrofen sällan inträffar. |
| Emotionell acceptans | Sitta kvar i videosamtal medan man rodnar och notera känslan utan att stänga av kameran. | Upptäcker att rodnad går över och att andra reagerar mindre än väntat; toleransen för obehag växer. |
Praktiska tips till terapeuten
- Tydliga, mätbara mål
Undvik: ”Ha ett bra samtal” (diffust, andra styr).
Använd: ”Ställ två öppna frågor.” - Prediktion i siffror
Låt patienten skatta sannolikhet (0–100 %) eller ångest (0–10). - Små steg först
För svåra uppgifter → risk för misslyckande och minskad motivation. - Skriv protokoll
Plan + utfallsdel (t.ex. den mall vi beskrev i Mark-fallet) underlättar reflektionsfasen. - Fira framsteg
Även ett litet steg utan säkerhetsbeteende ska uppmärksammas – forskning visar att terapeutens beröm ökar effekten av KBT-exponering .
Sammanfattning till patienten
”Vi kommer gemensamt välja situationer du drar dig för, planera små steg du kan klara och efteråt titta på vad som hände. Ibland tränar vi kroppen att vänja sig, ibland kollar vi om tanken verkligen stämmer, ibland övar vi bara på att stå ut med jobbiga känslor. Varje gång du vågar prova får du nytt bevis som gör nästa steg lättare.”
Att stärka känsloprocesser vid social ångest
Varför känslofokus?
Personer med social ångest har ofta svårt att urskilja negativa känslor från varandra (t.ex. skilja skam från skuld). Om man inte vet vilken känsla man har blir det nästan omöjligt att reglera eller acceptera den. Därför behöver vissa patienter först träna känslodifferentiering innan vi går vidare till regulering och acceptans.
1. Känslodifferentiering – att lära känna nyanserna
| Verktyg | Hur det går till | Exempel i behandling |
|---|---|---|
| Psykoedukation om diskreta känslor | Gå igenom funktion, kroppssignal och typisk tanke för skam, skuld, ilska, frustration osv. | ”Skam handlar om hur du uppfattas av andra, skuld om vad du gjorde mot någon.” |
| Emotionslogg | Patienten fyller dagligen: situation → känsla (ett ord) → intensitet 0–10 → tanke. | Klienten märker att ”oro” ofta var ”skam 6/10” i möten. |
| Vignett-träning | Läser korta berättelser, gissar vilken känsla huvudpersonen har. | För den som har svårt att identifiera egna känslor – lättare att börja med ”någon annan”. |
Mål: Patienten ska kunna sätta rätt etikett på sina känslor i realtid.
2. Känsloreglering – att påverka känslan konstruktivt
När känslorna kan namnges introduceras regleringsstrategier:
- Kognitiv omstrukturering i flera känslolägen, inte bara ångest (t.ex. reappraisal av skam: ”att rodna betyder inte att jag är värdelös”).
- Exponering/beteendeexperiment som provocerar specifik känsla – t.ex. prata om eget misstag inför kollega för att testa skam-tankens sanningshalt.
- Olika sammanhang – öva reappraisal hemma, på jobbet, med nära vän; generaliserar kompetensen.
3. Känsloacceptans – att låta känslan få finnas
| Teknik | Syfte | Kort beskrivning |
|---|---|---|
| Mindfulness på känsla | Odla icke-dömande medvetenhet | 5-min övning: ”Lägg märke till var i kroppen oron känns, säg tyst ’oro’. Inga försök att ändra.” |
| Defusion-övningar | Skapa distans mellan “jag” och känslan | Säg ”Jag lägger märke till skam” i stället för ”Jag är skamsen”. |
| Värdekompass | Låta värderingar, inte känslor, styra handling | ”Trots nervositeten hälsar jag ändå, för vänskap är viktigt för mig.” |
När känslan inte längre ses som farlig behövs mindre kamp – ångesten tappar bränsle.
4. Hur passar detta in i den process-baserade cykeln?
- Idiografisk bedömning: EEMM visar låg variation i affekt-dimensionen.
- Intervention: Välj emotionslogg + mindfulness.
- Feedback: Har patienten fler känsloord? Sjunker ansträngningen att undvika?
- Anpassning: Om nej, lägg till beteendeexperiment riktat mot skam.
Sammanfattning till patienten
”Först tränar vi dig i att känna skillnad på till exempel skam, skuld och oro. När du kan sätta namn på känslan blir det lättare att antingen påverka den – med nya tankar och beteenden – eller helt enkelt acceptera att den finns där en stund utan att den bestämmer över dig. Genom att öva i olika situationer kommer du successivt att känna att känslor inte är farliga och att du kan leva enligt dina värderingar även när de dyker upp.”
Bakomliggande faktorer
Användbara skattningsskalor
Problembild
Användbara skattningsskalor
Vidmakthållande faktorer
Analys av hanteringsstrategier
Användbara skattningsskalor
Prevalensen är ca 12-13 % och problematiken debuterar ofta i tonåren. Prevalensen är högre hos kvinnor än hos män. Panikattacker är vanligt vid social ångest och förekommer då relaterade till sociala situationer.
Bedömningsunderlag
Problemanalys:
● Vilka situationer/sammanhang framkallar ångest?
Detta kan till exempel vara situationer då patienten får uppmärksamhet från andra som vid presentationer, när andra personer observerar då patienten utför en uppgift som att skriva eller äta, det kan också vara andra situationer då personen behöver interagera med andra. Denna information är relevant för att avgöra om det rör sig om social ångest samt för underlag inför eventuellt kommande interventioner.
● Finns katastroftankar kopplade till dessa situationer/sammanhang? Om så, hur låter dem?
Denna information är relevant för eventuellt kommande interventioner såsom planering och utförande av beteendeexperiment.
Kontextuell analys:
● Hur påverkas patientens relationer, arbete/utbildning samt övriga delar av livet av problematiken?
Hur stor påverkan den sociala oron har på patientens liv är relevant för att bedöma svårighetsgraden och därigenom val av interventioner.
● Förekommer risk för att problematiken hindrar behandlingen genom exempelvis
undvikande hos patient att ta sig till vårdcentral, befinna sig i väntrum eller liknande?
Om risk för detta bedöms hög, undersök möjlighet till självhjälpsprogram via litteratur/internet i första hand.
Analys av hanteringsstrategier:
● Hur hanterar patienten sin sociala ångest i dag? Former och grad av undvikande kopplade till sociala sammanhang? Säkerhetsbeteenden?
Undersök med hjälp av funktionell analys/beteende analys hur dessa strategier påverkat patienten. Vissa personer med social oro använder sig av exempelvis alkohol för att känna sig mer avslappnade i sociala sammanhang, om detta förekommer som säkerhetsbeteende bör risk-/missbruk undersökas vidare.
● Vad har patienten själv gjort för att försöka förändra sin situation?
Har patienten testat några interventioner på egen hand eller tillsammans med tidigare behandlare, undersök i sådant fall utfall och konsekvenser på kort och lång sikt.
Differentialdiagnostik
PTSD – har ångestproblematiken och undvikanden relaterat till denna utlösts i samband med traumatisk händelse och kan förklaras bättre av PTSD?
Depression – kan den sociala isoleringen förklaras som delsymtom till depressivitet?
AST – personer med autismspektrumtillstånd har ofta svårigheter relaterade till sociala samspel. Möjligt autismspektrumtillstånd bör undersökas vid bristande effekt av behandling.
GAD – förekommer oro för flera olika typer av situationer och ej enbart kopplat till att göra bort sig/förlora kontrollen inför andra?
Dysmorfofobi – är ångesten snarare kopplad till patientens utseende och en rädsla för att vara ful än rädsla att göra bort sig/förlora kontrollen inför andra?
Paniksyndrom – förekommer undvikande av sociala situationer eller allmänna platser snarare i rädsla att få en panikattack än av rädsla att bli granskad?
Bedömningsinstrument
Vid behov administrera något av följande skattningsformulär för vidare informationsinsamling:
SIAS (mäter patientens reaktioner/symtom på ångest i olika sociala situationer)
SPS (mäter grad av obehag i olika specificerade sociala situationer)
Komplettera vid behov din bedömning med skattningsformulär avseende annan problematik t.ex. nedstämdhet eller stressrelaterad ohälsa.
Förklaringsmodeller
Behandlingsinterventioner vid social ångest
Följande förslag på interventioner är sådana metoder som visat sig vara effektiva hos personer med social ångest. Val att interventioner bör göras utifrån patientens behov och förmåga och anpassas därefter. Notera att en del patienter med social ångest kan hindras från att delta i psykologisk behandling p.g.a. ångest i samband med att ta sig till vårdmottagning, sitta i väntrum o.s.v. För dessa individer kan behandling över nätet vara att rekommendera som ett första steg.
Psykoedukation
Kartlägga och utmana beteenden relaterade till social ångest
Exponering in vivo
Uppmärksamhetsskifte
Metoder för kognitiv omstrukturering? Relevant vid negativ självbild?
Vid panikångest i samband med social ångest:
- Interoceptiv exponering
Vidmakthållandeplan
Psykoedukation
Syfte: Ge patienten ökad förståelse för social ångest, sin specifika situation samt möjlighet till förändring.
- Beskriv vanliga symtom och upplevelser vid social ångest.
- Gå igenom vanlig uppkomst och vidmakthållande, utgå förslagsvis från Clarks modell för social ångest.
- Beskriv syfte och mål med behandlingen i form av att identifiera patientens underskott och överskott samt att genom exponering närma sig sådant som triggar ångesten i syfte att lära sig att hantera detta.
- Utgå från patientens symtom och upplevelser vid genomgång av psykoedukation.
- Informera patienten om behandlingsplan och upplägg på kontakten utifrån vårdenhetens specifika förutsättningar och överenskommelser.
Tillhörande patientmaterial:
Om social ångest
Kartlägga och utmana beteenden relaterade till social ångest
Syfte: Identifiera, skapa förståelse för samt formulera plan för att förändra beteenden relaterade till den sociala ångesten som skapar problem på sikt.
- Ge rational för hur beteenden, tankar, känslor och fysiologiska påslag hänger ihop och påverkar varandra.
- Undersök vilka specifika situationer som blir problematiska för patienten och hur patienten agerar i situationen. Gå igenom följande frågor
Vilka tankar kan patienten identifiera i situationen?
Vilka känslor och/eller fysiologiska påslag leder dessa till?
Vilket beteende utför patienten?
Vilka konsekvenser får beteendet på kort och på lång sikt? - Ge psykoedukation för vanliga beteenden relaterade till social ångest som exempelvis undvikandebeteenden och säkerhetsbeteenden.
Hjälp patienten att identifiera sådana beteenden hos sig själv.
Notera att säkerhetsbeteenden även kan vara inre beteenden såsom att om och om igen repetera och öva in det man ska säga eller göra i huvudet. - Ge utifrån behov och intresse hos patienten rational för beteenden samt positiv och negativ förstärkning och försvagning.
- Undersök alternativa beteenden och vilka konsekvenser dessa skulle kunna leda till på kort och lång sikt. Formulera plan för patienten att utmana sitt beteende. Detta kan förslagsvis göras genom beteendeexperiment.
- Vid behov kan patienten filmas då den utför beteendeexperiment med eller utan säkerhetsbeteenden för att hjälpa patienten undersöka huruvida säkerhetsbeteenden är hjälpsamt eller ej. Exempel på sådana säkerhetsbeteenden kan vara att hålla i en kopp med båda händerna för att minska skakningar eller hålla en hand för rodnande kroppsdel.
Tillhörande patientmaterial:
Om beteenden
Funktionell analys (ABC)
Funktionell analys (STORK)
Underskott & överskott
Beteendeexperiment
Beteendeexperiment (inklusive instruktioner)
Exponering in vivo
Syfte: Skapa en nyinlärning relaterat till ångestväckande stimuli för att minska rädslan inför liknande stimulin i fortsättningen. Metoden är aktuellt för patienter med tydliga undvikanden av till exempel platser eller aktiviteter relaterat till den sociala ångesten.
- Ge rational för exponering in-vivo.
- Utgå från patientens undvikandebeteenden för att skapa en exponeringshierarki.
- Planera för utförande och utvärdering av exponering.
- Repetera alternativa beteenden till patientens säkerhetsbeteenden, patienten behöver exponera för ångestväckande situationer/företeelser utan att använda sig av sina tidigare hanteringsstrategier.
Tillhörande patientmaterial:
Exponering in-vivo
Exponeringshierarki
Exponering in-vivo planera & utvärdera
Exponeringstips
Uppmärksamhetsskifte
Syfte: Öva upp förmågan att skifta fokus från ett ohjälpsamt självfokus i sociala situationer.
- Hjälp patienten att identifiera självfokus i olika sociala situationer och hur detta ger sig i uttryck genom t.ex. tankar och säkerhetsbeteenden.
- Ge rational för medveten närvaro som strategi för uppmärksamhetsskifte.
- Lär ut strategier för övning i medveten närvaro utifrån patientens behov samt hjälp patienten planera för vidare övning.
- Genomför gärna övningar tillsammans med patienten i rummet. Exempel på sådan övning:
Notera tre saker
Be patienten notera tre saker den hör, tre saker den ser och tre saker den kan känna. För att kunna genomföra övningen krävs att patienten är här och nu och aktivt riktar sin uppmärksamhet mot olika specifika mål.
Tillhörande patientmaterial:
Medveten närvaro
Metoder för kognitiv omstrukturering? Relevant vid negativ självbild?
Vid negativ självbild
- Tvärtom-beteenden (t.ex. prata om sig själv med positiva ord, ta plats, ta hand om sig själv)
- Tankefällor?
- Defusion?
- Acceptansstrategier
Undersöka vad som styr patienten själv (t.ex. fördomar/ideal), kan jag se mig själv på ett tillåtande och accepterande sätt? Kan jag sänka kraven på mig själv i och beträffande sociala aktiviteter/situationer? - Självmedkänsla?
Självmedkänsla är ett sätt att stärka självbilden, kan ske genom Gilberts compassion focused therapy (CFT). Innebär en aktivering av ”omsorgssystemet” (istället för ”hotsystemet”) genom att visa en omtanke både mot sig själv och andra. Att träna sig på att ”mjuka upp den inre rösten” genom att avstå från kritik, orealistiska krav och dömande. Vid noterad ”skamkänsla” ska patienten försöka beskriva det som hänt neutralt och normalisera reaktionen, dela upplevelsen med andra och påminna sig själv om sin värderade riktning. - Värderingar?
Interoceptiv exponering
Vid förekomst av panikångest:
Syfte: Hjälpa patienten förstå och hantera kroppsliga symtom vid ångest. Metoden är aktuell för patienter med undvikanden relaterade till fysiska symtom.
- Gå igenom begreppet selektiv uppmärksamhet och vilka problem det kan leda till.
- Ge rational för interoceptiv exponering samt syftet med övningarna.
- Presentera exempel på exponeringsövningar och utför gärna en eller fler övningar tillsammans med patienten, följ mall och planering för vidare övning från patientmaterialet “Interoceptiv exponering”. Vid behov anpassas övningar utifrån patientens svårigheter och funktionsnivå.
- Viktigt! Innan patienten påbörjar interoceptiv exponering undersök om patienten har någon av följande tillstånd. Om så ska patienten ej göra dessa övningar utan att först ha fått det godkänt av läkare:
➔ Epilepsi.
➔ Svår astma.
➔ Hjärt- eller lungproblem (som diagnostiseras av läkare)
➔ Svimmat vid flera tillfällen.
➔ Mycket lågt blodtryck.
➔ Är gravid.
Tillhörande patientmaterial:
Vad händer i kroppen vid ångest
Interoceptiv exponering
Interoceptiv exponering – övning
Vidmakthållandeplan
Syfte: Underlätta för patienten att arbeta vidare med hjälpsamma strategier och minska risk för återfall i social ångest.
- Sammanfatta behandlingen och undersök vilka lärdomar patienten har med sig. Detta bör göras oavsett hur lång kontakten varit eller vilka interventioner som arbetats med.
- Beskriv för patienten att symtomfrihet inte är målet med behandlingen.
- Hjälp patienten att formulera en plan för hur den kan hantera eventuella bakslag eller återfall.
- Planera eventuell uppföljning utifrån behov, förslagsvis en telefonuppföljning om några veckor eller månader. I många fall kan patienten själv ansvara för att boka in en ny kontakt längre fram om behov uppstår.
Tillhörande patientmaterial:
Vidmakthållandeplan
Tips till patient för egenvård
Nedan följer förslag på egenvårdande insatser för patienter med lindrigare besvär samt patienter som bedöms lämpliga att arbeta vidare på egen hand med eventuell uppföljning på vårdcentral.
- Social fobi: effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi – Furmark et al.
- Social ångest: att känna sig granskad & bortgjord – Kåver
- https://www.internetpsykiatri.se/behandling/social-fobi1/for-vem/
Vill du som behandlare läsa på mer om social ångest?
- https://www.vardochinsats.se/depression-och-aangestsyndrom/
Artikel senast uppdaterad 29 april 2025 av Mattias Myrälf