Hur får vi primärvårdens resurser att räcka till?

I vården är patienterna många och resurserna få. Hur får vi tiden att räcka till? Den spontana reaktionen är ofta att efterlysa ökade resurser eller försöka hitta sätt att minska patienttrycket, men jag tror att den hållbara lösningen ligger i att förändra våra metoder.

En enkel ekvation

Vår utmaning kan beskrivas som en ekvation:

• Vi har en viss mängd resurser tillgängliga.
• Vi har ett visst antal patienter i behov av vård.
• Vi har olika metoder för att kunna tillgodose patienters behov av vård som kräver olika mycket resurser.

Vi kan försöka lösa denna ekvation på tre sätt:

1. Försöka öka resurserna
2. Minska patienttrycket
3. Anpassa våra metoder

Av dessa är metodförändring den enda strategi vi ”på golvet” har faktisk kontroll över.

1. Det är svårt att öka resurserna

Flera rapporter visar att primärvårdens resurser inte har ökat i takt med behoven. I en kartläggning från Socialstyrelsen konstateras att det råder stor brist på utbildad personal i primärvården i hela landet. Särskilt allmänläkare saknas men många många regioner rapporterar även brist på sjuksköterskor och andra legitimationsyrken. Detta gör det såklart svårare för primärvården att lösa sitt uppdrag.

Ur ett historiskt perspektiv har primärvårdens resurser inte heller hållit jämna steg med behoven. En rapport från Läkarförbundet visade att primärvårdens andel av alla läkarbesök ökade med över 10 % sedan tidigt 2000-tal, samtidigt som primärvårdens andel av hälso- och sjukvårdsbudgeten stått still eller till och med minskat de senaste åren​.

Så trots flera statliga initiativ, exempelvis genom utredningarna Effektiv vård (SOU 2016:2) och God och nära vård (SOU 2020:19), har de faktiska resurstillskotten uteblivit. Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys konstaterar också att mycket av de resurser som satsats har fastnat på organisatorisk nivå och att primärvårdsverksamheterna i praktiken fortfarande saknar det ekonomiska stöd som krävs.

Hur det blir i framtiden får vi se. Viljan verkar finnas men i väntan på ett verkligt resurstillskott för verksamheterna behöver vi andra lösningar…

2. Det är svårt att minska patienttrycket

Ett annat sätt att balansera ekvationen är att minska antalet patienter som får vård. Här har många olika strategier prövats runt om i landet.

Förebyggande insatser tar tid…

Många vårdkontakter skulle i teorin kunna förebyggas eller styras om för att avlasta vårdcentralerna från besök som inte kräver läkarnas direkta insats. SKR framhåller förebyggande hälsoarbete och egenvård som nyckelstrategier: om fler håller sig friskare längre och om patienter i högre grad kan hantera lindriga besvär själva (med stöd av exempelvis rådgivning) skulle antalet vårdkontakter per invånare kunna minska. Men frågan är vem som ska stå för denna rådgivning – just nu är det i praktiken ofta vi i primärvården. Och det ingår ju även i vårt grunduppdrag att arbeta förebyggande!

Vårdgrannar försöker också bli av med patienter…

En utmaningen är också att fler än primärvården försöker minska antalet patienter. Många specialistvården strävar efter att bli allt mer specialiserade och på så sätt minska sitt patientunderlag. Detta leder till att många vårduppgifter som tidigare låg på sjukhusen flyttas till primärvården.

Detta gäller särskilt inom specialistpsykiatrin, där striktare remisskrav höjt tröskeln för vilka som ska få tillgång till specialistvård. I praktiken innebär detta att allt fler patienter blir kvar i primärvården.

Minskning i statistiken men inte i verkligheten…

Även om statistik ibland kan visa på minskade väntetider inom vården är det inte alltid säkert att det speglar verkligheten. Ibland handlar det om att någon hittat sätt att flytta runt köer snarare än att lösa själva grundläggande problem. Till exempel kan snabbare bedömningar leda till att en mottagning klarar vårdgarantin – men patienterna är i själva verket bara flyttade till en ny kö i väntan på behandling.

Kortsiktiga lösningar kan visserligen lätta på trycket för stunden, men riskerar att skjuta upp vårdbehoven. Detta kan i sin tur leda till sämre prognoser för patienterna och ökat tryck på vården längre fram.

Så ite heller detta är alltså en strategi som vi kan använda oss av i primärvården. Åtminstone inte om vi tar vårt vårduppdrag på allvar…

Så vad återstår?

3. Anpassa våra metoder – det enda vi har kontroll över

Det tredje och mest påverkbara alternativet är att utveckla nya metoder och arbetssätt, så att primärvården blir mer effektiv och klarar uppdraget trots begränsade resurser.

Men vi behöver göra det på ett hållbart sätt – så att tillgänglighet, kvalitet och arbetsmiljö bibehåller en god nivå.

Här är några saker vi kan göra:

Se utmaningen som en arbetsuppgift

Ibland hör jag vårdpersonal säga: våra köer är en utmaning. och då säga det på ett sånt sätt så det visar att det är omöjligt… men vi gör så gott vi kan.

Jag tror det är mer hjälpsamt att inte se det som en utmaning – utan istället som en arbetsuppgift som vi behöver lösa. Och väljer vi att faktiskt försöka lösa uppgifter – då behölvert vi också aktivt ta ställing tillv ad som krävs av oss för att lösa det!

inte bara vänta på att få mer resurser – eller försöka hitta sätt att mota patienter eller manipulera statistik…

Vill vi få till en förädnring – då behöver vi inse att vi inte kan jobba som vi gör idag. Det är det enda vi egentligen vet.

Vi behjöver förändra våra arbetssätt kan vi skapa en mer hållbar primärvård.

Effektivare teamarbete

• Omfördela arbetsuppgifter – Genom att låta sjuksköterskor och undersköterskor ta en större roll i patienthanteringen kan vi avlasta läkarna och korta vårdtiderna.
• Inför nya roller – Flera vårdcentraler har börjat använda vårdkoordinatorer och specialutbildade sköterskor för att göra arbetsflödet smidigare.

Prioritera rätt patienter

• Behovsprincipen först – SKR påpekar att vård ska ges efter behov och inte efter först till kvarn-principen. Region Kalmar har infört strategin ”Mycket till få och lagom till alla” för att fokusera på de mest utsatta patienterna.

Minska onödig administration

• Svenska distriktsläkare spenderar minst tid på patientkontakt av alla jämförda länder. Vi behöver aktivt flytta administrativa uppgifter från läkarna till sekreterare och andra yrkesgrupper.

Digitalisera smart – inte bara mer

• Digitala verktyg kan avlasta primärvården, men de måste användas strategiskt. Att prioritera vård efter behov istället för att göra primärvården till en ”drop-in”-tjänst för lindriga besvär är avgörande.

3. Anpassa våra metoder

Men vi behöver göra det på ett hållbart sätt – så att tillgänglighet, kvalitet och arbetsmiljö bibehåller en god nivå.

Från utmaning till uppgift – den avgörande mentala inställningen

Det är lätt att se primärvårdens begränsningar som ett problem, något att kämpa emot. Men det förändrar ingenting. Det vi faktiskt behöver göra är att acceptera situationen som den är och fokusera på hur vi kan lösa den – att se det som en konkret arbetsuppgift snarare än en utmaning.

Detta leder oss in på det tredje och mest påverkbara alternativet: att anpassa och effektivisera våra arbetssätt. Genom att göra medvetna förändringar kan vi:

Effektivisera arbetet – men detta medför risker som stress, arbetsmiljöproblem och försämrad kvalitet.

Se helheten i vår verksamhet – från patientmötet till metoder för bedömning och behandling. Alla delar måste harmonisera för att vården ska fungera effektivt.

Omfördela arbetsuppgifter inom vårdcentralen – bästa effektiva omhändertagandenivå

En central del är att öka effektiviteten och samarbetet i vårdteamet. I primärvården arbetar många yrkeskategorier, och det gäller att använda allas kompetens rätt.

Flera vårdcentraler har infört nya roller i teamet, som vårdkoordinatorer eller undersköterskor med utökat ansvar, för att avlasta distriktssköterskor och läkare.

teambaserade arbetssätt kan öka kapaciteten utan att nya läkare omedelbart behöver anställas – man får “ut mer vård per personalenhet” genom bättre organisation.

Prioritera vård av högt värde

En viktig del i att anpassa metoder är också att prioritera inom uppdraget. När resurserna inte räcker till “att erbjuda allt till alla” måste primärvården tydligare välja vilka insatser som ska göras först​

FILE-5NNMDTCRDWL81742UU1U9Z

. SKR framhåller att vården alltid ska utgå från behovs- och solidaritetsprincipen – de sjukaste och mest utsatta går först​

FILE-5NNMDTCRDWL81742UU1U9Z

. Detta kräver att verksamheterna utvecklar verktyg och kultur för prioritering. Region Kalmar har formulerat mottot “Mycket till få och lagom till alla”​

FILE-5NNMDTCRDWL81742UU1U9Z

som vägledande princip i sitt prioriteringsarbete. Det innebär att de patienter med störst behov kan få mycket resurser och tid, medan alla får åtminstone “lagom” – tillräcklig – hjälp, men kanske inte mer än så. Att operationalisera detta är svårt; det behövs bättre data och uppföljning för att se hur resurser används.

Kloka kliniska val

För att maximera vårdens värde behöver vi prioritera de insatser som ger störst nytta för patienten. Det innebär att:

Prioritera vård av högt värde – insatser som bäst möter patientens behov och förutsättningar.

Välja bort insatser med lägre värde – exempelvis onödiga blodprov, skattningsskalor eller läkemedelsförskrivningar utan tydlig indikation.

Minska onödig administration

ra rapporter pekar på att allmänläkare i Sverige lägger orimligt mycket tid på administration och uppgifter som inte nödvändigtvis kräver läkarens medicinska expertis​

. En internationell undersökning visade t.ex. att svenska distriktsläkare spenderar minst tid av alla jämförelseländer på direkt patientkontakt, och att två tredjedelar av läkarna ansåg att de utför många uppgifter som “i stor utsträckning skulle kunna skötas av någon annan”​

.

Digitalisering

Digitalisering är ett annat viktigt spår för metodanpassning. Under 2010-talet etablerades privata digitala vårdgivare som erbjöd läkarbesök via video eller chatt, vilket pressade fram en snabbare digital omställning även i regionernas primärvård. Digitala konsultationer och så kallad digifysisk vård (kombinationen av digitalt och fysiskt) kan i teorin spara resurser genom att enklare fall hanteras online och färre patienter behöver resa till vårdcentralen. Det kan också ge vårdpersonal mer flexibla arbetsformer.

F

Vetenskaplig anpassning av metoder

När vi anpassar våra behandlingsmetoder är det avgörande att vi gör detta på ett vetenskapligt sätt.

• Vi kan inte mekaniskt kopiera behandlingsupplägg från randomiserade kontrollerade studier (RCT), eftersom varje patient och vårdkontext är unik.
• Samtidigt måste vi säkerställa att evidensbaserade principer genomsyrar vårt arbete.

Slutsats – hur gör vi?

Att hantera begränsade resurser i primärvården kräver ett strategiskt och flexibelt arbetssätt. Genom att:

✅ Planera och hushålla med resurser

✅ Anpassa våra metoder på vetenskaplig grund

✅ Göra kloka prioriteringar i patientarbetet

… kan vi skapa en hållbar och effektiv primärvård.